Rötter som ger liv

Som jag minns det var det aldrig snö på julafton under min barndom. Visserligen tillbringade jag fem av mina sju första jular i hjärtat av Afrika, men Västra Frölunda var inte särskilt snörikt heller. Dst går trots allt att skapa julstämning oavsett klimat. I Zaire fick cypresser tjänstgöra som julgran. i Kenya formade vi en gran på väggen av en ljusslinga. I Sverige gick det i alla fall att få tag på en riktig gran.
     En gran är ändå inte något stadigt att bygga ett julfirande på. Inte lika flyktig som snön, fast näst intill. I huset i Västra Frölunda hade vi ingen bra plats för julgranen. Lösningen blev att ställa granen intill en genomgångsdörr som inte fick användas under julen. Det gick sådär. Otaliga gånger fick vi i hast springa för att försöka rädda julgranen från att slå i marken efter att någon glömt bort vad som stod bakom den där dörren. På golvet samlades en blandning av granbarr, krossade julgranskulor och vatten som runnit ut från julgransfoten. Att bli en julgran må vara ett ärofyllt uppdrag, men julgranar tvingas offra något livsnödvändigt – rötter.
     Rötterna som ger liv och stadga åt julfirandet, och åt hela livet med Gud för den delen, är Guds handlande och val att bli Gud med oss. Att i juden och flyktingen Jesus från Nasaret göra sig sårbar, för att världen skulle kunna bli hel genom hans sår. Uppoffrande kärlek uppenbaras genom Jesus. Förmågan att ovillkorligt ge av sitt eget för andras skull har sitt absoluta ursprung i Gud. Förhoppningsvis låter vi Guds utgivande vara en viktigare grund för vårt julfirande än en julgran. Det utmanar oss till att släppa det vi bär på och det vi håller oss fast vid för att istället öppna våra händer och ta emot Guds gåva. Förmågan att ta emot, att lita på Gud, är vad som avgör om våra liv kan få en stadga som överträffar julgranens. Förmågan att ta emot är rotsystemet som ger liv och frukt åt vårt livs träd. Döende och ostadiga julgranar blir en påminnelse om vad som ger verkligt liv och stadga åt tillvaron. Låter vi Gud vara Gud med oss?
Jeremia 17:7-8
Välsignad den man som sätter sin lit till Herren, som litar helt till Herren. Han blir som ett träd planterat nära vatten. Det sträcker sina rötter mot bäcken. Det har inget att frukta av hettan, bladen är alltid gröna. Det ängslas inte under torra år, upphör inte att bära frukt.
God jul!
Elias Berg, november 2015