Rebeccas blogg 161009

20161004_130357-0116:07 9/10 2016

Vid matbordet i Freetown

Soligt, 36C°

I morse vaknade jag med träningsvärk i ben, armar och rygg. Orsaken var gårdagens lilla bergsbestigning. Vi hade inte alls räknat med att det skulle vara så tufft som det var. Jag tänkte att det skulle vara någon liten stig man följde, men jag fick tänka om redan de första 100 metrarna då vi fick slå oss fram i 1,5 m högt gräs. Gräset byttes ut mot branta stensluttningar som delvis var täckta av alger, så man fick leta sig fram för att hitta torra partier för att kunna ta 20161008_082130-01sig upp utan att glida ner. Sedan byttes stensluttningarna ut mot branta och steniga småvägar. Där fick man vara väldigt uppmärksam så att man inte trampade på någon lös sten. Men tillslut kom vi upp, trötta och genomblöta av svett. Till vår besvikelse kunde man inte titta på utsikten för att det var så buskigt och fullt med träd. Men vi hade i alla fall fått se fin utsikt på vägen upp så vi var nöjda ändå.

När man är här ska man ju passa på att testa nya saker så i måndags satt jag på en plaststol i nästan 3 timmar och flätade in långa flätor i hela håret, blev kallad “African woman”. Men flätorna åkte tyvärr ut redan på torsdagen för det kliade så fruktansvärt men annars tyckte jag om det och trivdes i det, så det är mycket möjligt att jag gör det igen.

Min och Moas uppgift här i Sierra Leone är att hjälpa till på 20161008_090927-01förskola, just nu är vi på en förskola i Freetown. Som jag skrivit innan så är det väldigt olikt från den svenska förskolan och det har gjort att vi har hållit oss i bakgrunden ganska mycket nu i början för att se hur allting fungerar. Det första som slog mig är att barngruppen är väldigt stor gentemot antalet pedagoger. På förskolan jobbar det 3 pedagoger plus en praktikant och just nu är det 52 barn inskrivna….det betyder 17.3 barn/pedagog. På förskolan jag jobbade i Sverige var det 16 barn och 3 pedagoger, alltså 5.3 barn/pedagog. För mig som jobbat i Sverige är det helt otänkbart att ansvara för 17 barn och att kunna ta hand om dem, men här funkar det på något konstigt sätt. Delvis funkar det för att deras sätt att undervisa liknar skolan, där en lärare står framför eleverna och undervisar vid tavlan. Så de 52 barnen sitter på varsin stol framför ett bord och lyssnar…för det mesta i alla fall, de har ju lika mycket spring i benen som svenska barn. Men det är ju också för att de inte har så mycket val, det är så skolsystemet fungerar och är uppbyggt här och därför måste det funka. Det finns för lite resurser för att kunna göra det på något annat sätt och därför ser det ut som det gör. Andra olikheter kan jag ta upp en annan gång för nu börjar inlägget bli lite långt och jag är svettig och måste ta ett bad så jag avslutat här, ha det fint!

Hälsningar Rebecca dsc01043-01