Rebbeccas blogg 161124

dsc_054419:23 24/11 2016

På verandan i Freetown

Stjärnklart 31 C°

Sitter på golvet ute på verandan, för just nu är det det svalaste stället som går att hitta. Elen har gått (så som den brukar göra och man vet aldrig när den kommer tillbaka) och då får man nöja sig med den väldigt svaga havsbrisen som lyckas leta sig upp hit till familjen Kettors hus.

Här i huvudstaden är det aldrig tyst, just nu hör jag ljudet från en hel orkester av syrsor blandat med hundskall, musik som någon spelar på en knastrig högtalare några kvarter bort och hejaropen från ett gäng entusiastiska fotbollsfans som tittar på en fotbollsmatch. Men jag tycker om det. Det kommer nog vara en av sakerna jag kommer sakna när jag är tillbaka i Sverige, så jag får passa på att lyssna lite extra noga nu när jag är här.

Just nu är vi tillbaka i Freetown men åker tillbaka till Kenema igen på lördag. Vi lämnade Kenema förra lördagen för att åka till distriktet Kono som ligger i östra delen av landet. Simon, som är en utav oss pmu-praktikanter har i uppgift att hjälpa till med att samla ihop information från alla pingstförsmlingar i landet och sedan göra en bok. Jag, Moa och Malin har följt med på resorna för att vi ska få se så mycket som möjligt av landet. Jag har hjälpt till med fotograferingen under besöken i de olika församlingarna. Så mitt minneskort är just nu fullproppat med bilder på massor av kyrkor i olika storlekar och med tillhörande pastorer. Det är väldigt roligt och spännande att få åka med runt och se hur församlingarna ser ut. Människorna vi möter tycker också att det är väldigt roligt och spännande att vi kommer och hälsar på hos dem och deras församlingar och detta visar de genom att ge oss gåvor. Hittills har vi fått sammanlagt 4 hönor, 3 getter, 1 apa, en påse apelsiner och en jättestor bit av en rot (som man tydligen ska äta). Frukter och rötter har jag inte några problem med att ta emot, men levande djur….det tycker jag är lite jobbigt. Men om man skulle tacka nej till deras gåvor så skulle de ta väldigt illa upp, så man får helt enkelt le stort, tacka och ta emot.

Nu ropar de att kvällsfikat är klart så jag får avsluta här, ha det fint!

/Rebecca

dsc_0529img_0658