Hälsning från Esther Blom

01 december 2018 – Bolivia, Cochabamba, Sacaba

 

Hej, Esther här!

Äntligen ska ni få en uppdatering av mig här i Sydamerika och läsa om vad jag har för mig, jag har så mycket att berätta för er!

Det har nu snart gått tre månader sedan jag lämnade svensk mark. Det känns märkligt att inse att om bara tre dagar har en tredjedel redan passerat, men det skrämmer inte mig. För jag vet att det fortfarande är mycket tid kvar här att upptäcka, långt mer än vad jag gjort hittills.

För er som inte vet vem jag är eller vad jag gör i ett fantastiskt land som Bolivia kommer här en liten presentation:

Mitt namn är Esther Blom, är 22 år gammal och har under detta år bestämt mig för att ha ett år med Gud i ett helt nytt land. Detta gör jag med bibelskolan Testa Mission som riktar sin utbildning åt mission, att förutom att läsa böcker och skriva uppsatser, praktiserar vi också det vi lär oss i det land vi blivit tilldelade.

Här är jag nu i Bolivia, närmare sagt i Sacaba, en ort precis intill storstaden Cochabamba. Jag bor i en lägenhet tillsammans med mina kära teamkamrater och vänner från Testa Mission. Våra grannar är ingen mindre än vår pastor och hans fru. Varje tisdag, lördag och söndag är vi i kyrkan på härliga gudstjänster och bönemöten. Här blir jag ibland kallad för ”La Reina” (drottningen) eftersom att jag är lång och har samma namn som en viss drottning i Bibeln. Vi är alla aktiva i församlingen och deltar i sånggruppen, dansgruppen och evangelisationsgruppen. Jag själv försöker mig på både lovsång och dans. Det är ofta vi har aktiviteter i kyrkan, idag till exempel är det maskerad. Alla ska klä ut sig till en karaktär i Bibeln och jag vet inte vad jag ska ha på mig… Men jag vet i alla fall vem jag ska klä ut mig till. Jag och min kompis ska klä ut oss till de två kvinnorna som kommer till Salomo oense om vem utav dem som är mamma till barnet de bråkar om. Ganska kul tänkte vi, får se hur det hela blir.

Förutom studier och kyrkan är praktiken en mycket stor del av min vardag här. Jag och tre till från mitt team är placerade på projektet ”Fanica” som arbetar med barn som jobbar på den stora kyrkogården i Cochabamba. Barnen är fattiga och försöker tjäna ihop så mycket de kan på att assistera de sörjande. Vår huvudsakliga uppgift är att uppmuntra barnen till att fortsätta gå i skolan. De vistas på kyrkogården när de är lediga från skolan och då är vi där varje lördag med uppgifter och lite fika åt dem. Förutom detta gör vi hembesök hos barnen och deras familjer två gånger i veckan. Vi kommer alltid med tunga kassar av mat till dem och ett bibelord som vi delar. Vi får ofta höra om deras livssituation, deras problem och drömmar. Vid ett tillfälle blev jag uppvaktad av en liten flicka under ett helt hembesök, som om hon inte brukar få så mycket uppmärksamhet. Hon lekte med mitt hår och satte på alla möjliga leksaker hon hade på mina händer. Mot slutet när jag skulle ta av mig allt hon hade satt på mig stoppade hon mig när jag kom till armbandet och sa: ”Para ti” (till dig). I första hand kände jag att jag inte kunde ta emot det. Det kändes fel, jag behöver ju inga mer smycken. Ganska snart förstod jag att hon verkligen ville att jag skulle ha det, att det skulle göra henne glad. Då ville jag mer än gärna ta emot det.

Det är kul att vara med barnen och om två veckor ska vi med alla barnen och ungdomarna från ”Fanica” på utflykt. Vi ska till ett ställe där man kan bada i pool och spela boll. Det kommer att hållas undervisning och ätas mat. Jag har stora förväntningar på denna utflykt och resten av tiden jag har kvar här i Bolivia.

Hoppas vi hörs, om inte all för lång tid!

Gud välsigne er

/Esther ”La Reina” Blom