Pastorn har Ordet

”Du är vad du gör?”

Nyligen läste jag en tidningsartikel med rubriken ”Prestationshets – vår tids folksjukdom”. Journalisten tog upp tankar om duktighetskomplex och bekräftelsebehov som breder ut sig alltmer i vårt samhälle. För att räknas måste du bli någon och för att bli någon måste du visa att du duger genom att prestera. Livet blir ett ständigt klättrande mot nya höjder och den som inte hänger med är inte att räkna med.

Jag tror att ingen egentligen vill ha det så, ändå ser vi ”Du är vad du gör-kulturen” breda ut sig i allt vidare sammanhang och ofta är kyrkan inget undantag. Tyvärr. För är det någonting som är kyrkans uppdrag så är det att vara en motvikt mot allt slags prestationstänkande. Om vi vill följa Jesus, vill säga, och det är väl det som är själva poängen med att vara kyrka.

När Jesus rider in i Jerusalem hyllas han som kung. Förväntan var stor på att han skulle befria folket från sina förtryckare och att landet skulle bli självständigt igen. Gud hade äntligen sänt sin befriare!

Men Jesus gör inget av det som folket förväntade sig. Redan i valet av transport visar han sig vara en annorlunda kung – man rider inte på en åsna när man rustar för krig.

Jesus befrielsekamp var av annat slag, den gick inte att vinna genom att prestera något, snarare att låta bli. Av fri vilja ger Jesus sitt liv på korset då han gör sig själv maktlös. Han är fredskungen som segrar genom att avstå från allt och på så sätt befria alla dem som vänder sig till honom.

Därför är min bön att kyrkan ska få vara en fredad zon för prestationstänkande. En plats där vi inte behöver klättra för att duga. En plats där vi får möta den Gud som kom ner till oss och lät sig födas i all enkelhet. Som påminner oss om att ”Han är vår frid” när pressen från omgivningen är på väg att ta över. En plats där det blir tydligt vad julen egentligen handlar om.

En välsignad advents- och jultid önskar jag er alla!

Marie Nordvall
November 2011